Tidigare lästa böcker:

Bernhard Schlink: Kärleksflykter.
Ett antal noveller om kärlek och drömmar, precis som i romanen Högläsaren får de flesta novellerna ett överraskande slut. Novellernas längd gör dem utmärkta som kvällslektyr, en liten kärleksflykt, sn sover man gott.

Voltaire: Candide. Den unge Candide,  far runt världen för att leta upp sin älskade Kunigunda.  Resan går genom många länder och på båda sidorna av Atlanten. Man kan läsa hela berättelsen som en pikareskroman, boken är mycket lättläst. Berättelsen ger en god inblick i det europeiska livet under 1700-talet. Man blir förvånad över den kunskap som finns över världen utanför den egna trädgården.

J. M. Coetzee: I väntan på barbarerna.
Någonstans i den afrikanska öknen finns en stad. Utanför staden lever de mystiska farliga barbarerna. De hotar  Imperiet och man beslutar att utrota dem. Borgmästaren i staden tvingas att ta ställning. Ska han försvara barbarerna och riskera sin egen position? Eller ska han bortse från det orätta?
Det är den stora frågan för borgmästaren  som nu måste ta ställning i ett grymt och hänsynslöst samhälle, som vi alla på olika sätt är en del av. Berättelsen är grym och spännande och ger oss inblick i andra kulturer.

Bodil Malmsten: Priset på vatten i Finistère.
I boken berättar författaren om sina upplevelser som invandrare vid Atlantkusten. I de korta kapitlen  skildras trädgårdsbekymmer och språkförbistringar samt den vånda som dyker upp i samband med skapandet av en ny bok. Vi får kontinuerliga jämförelser med det tidigare livet i Sverige. Det smidiga formatet, de korta kapitlen om de vardagliga bekymren gör att varje trädgårdsägare borde känna igen sig i boken och åtminstone dra på smilbanden några gånger.

J. M. Coetzee: Onåd.
Den mogne läraren inleder ett förhållande med en av sina kvinnliga elever. När skolledningen får vetskap om händelsen ställs läraren inför ett antal orimliga krav. David, som läraren heter, slutar vid universitetet och drar sig undan till sin dotters farm långt ut på den sydafrikanska landsbygden. Snart ändras stämningen i den lantliga idyllen när några män tränger sig in och våldtar dottern.
I boken skildras hur maktbalansen ändrats i det tidigare vita Sydafrika. Som en följd av tidigare oförrätter är det nu tid för de svartas hämnd. Genom att allt det vardagliga övergår i terror ges boken en kuslig spänning ungefär som när en hagelskur plötsligt bryter den ljusa sommardagen.

Henning Mankell: Tea-Bag.
För oss som huvudsakligen läst Wallanderböckerna kan det ju vara intressant att läsa något annat av denne massproducent. Mankell har ju, som de flesta känner till, anknytning till södra Afrika. Han bor där en stor del av året. Handlingen här utspelar sig huvudsakligen i Stockholm och Göteborg om än med viss afrikansk inblandning - Tea-Bag. Vi kan se hur diktaren med de små upplagorna tvingas att skriva en detektivroman samt dessutom följa honom när han kommer i kontakt med några invandrade flickor som kommit in i landet på krokiga vägar.
Slitningen mellan flickorna, hans galna morsa och ivrige förläggare gör att boken blir ganska dråplig och det finns faktiskt möjligheter till ett och annat skratt.

Hugo Claus: Rykten.
En legosoldat kommer åter hem till Flandern efter att ha deserterat från sin armé i Centralafrika. I och med återkomsten händer en hel del mystiska saker i den lilla byn, vilket ger upphov till att en hel del skvaller och rykten kommer i omlopp. Alla tycks på nåt sätt inblandade.
Claus har ju ständigt räknats till nobelpriskandidaterna, men för egen del tycker jag att boken känns lite för rörig, vilket gör att det blir svårt att komma in i handlingen.

Hjalmar Söderberg: Den allvarsamma leken
Romanen kom ut redan 1912, skildrar den otillåtna kärleken mellan Arvid Stjärnblom och ungdomsförälskelsen Lydia Stille. De kära ungdomarna kommer ifrån varandra blir gifta var och en på sin kant. Träffas igen och märker att kärleken mellan dem ännu finns kvar. Kan man leva hela livet genom hemliga kärleksträffar utan att det sliter på relationen?
Förutom skildringen av kärleken för hundra år sedan - det mesta är sig likt - får man en mycket god beskrivning av ett Stockholm som har förändrats åtskilligt under den perioden. Blev förvånad över att författaren var både rolig och elak, tordes man verkligen skriva så på den tiden?

Hjalmar Söderberg: Doktor Glas.  Hur mycket kan en läkare gripa in i andra människors liv? Kan bara se på då man ser att ett äktenskap inte fungerar? Kan man medverka till att en olycklig hustru får möjlighet att träffa sin älskade? Den ensamme doktorn brottas hela tiden med dessa problem. Till vad nytta tjänar det att hjälpa någon? Är han kanske själv förälskad i fru Gregorius? Frågorna är många. Skildringen av ett Stockholm som försvunnit berör och intresserar. Men kyrkorna, Kungsträdgården och Hasselbacken finns ändå kvar.

David Lagercrantz:  Ett svenskt geni. Uppfinnaren Håkan Lans, kanske mest känd som mannen bakom färggrafiken och föregångaren till datormusen, har även konstruerat ett navigationssystem för fartyg till land och i luften. I boken får vi följa hans strider om patenträttigheter mot de stora amerikanska industrijättarna. Det är kamper där alla medel tycks tillåtna. Boken beskriver på ett lagom tekniskt sätt hans uppfinningar och försöker även ge en bild av uppfinnaren privat. En del beskrivningar blir ibland onödigt detaljrika, vem är intresserad av alla tidpunkter och klockslag samt hur vädret var just den dan. Ska vi känna oss lite mer familjära genom att veta att uppfinnaren går omkring i pyjamas klockan fem på eftermiddagen? Den stora  frågan kvarstår dock: Vem är hans finansiär?

Arto Paasilina: Kollektivt självmord. - Ytterligare en Paasilina i högform. Två levnadströtta själar kolliderar när de är på väg att ända sina liv. De inser snart att det finns en stor potential av likasinnade som behöver stöd. Genom en efterlysning bland tidningens dödsannonser får de ihop en grupp som i gemensam buss far ut i världen för att söka ut den optimala platsen för att störta sig i fördärvet. Under resans gång händer en hel del Paasilinska dråpligheter, har du inte läst någon av hans tidigare böcker kommer du att skratta ihjäl dig, annars är allt så där muntert och förutsägbart.

Thomas Breck: Riskkommunikation - Dialog om det osäkra. Vi möter frågor om risker varje dag. Teve och radio försöker vara sakliga, kvällstidningarna vill sälja. Experterna varnar för rökning, alkohol och ett stillasittande liv. Tidningarna tävlar om bästa vintipsen samtidigt som de skrämmer oss med riskerna med strålning från mobilen och akrylamid.
Varför ser vi så olika på risker? Genom att läsa boken får du en inblick i hur du kan  ställa sig till riskbegreppet.

Idrottarliv, en antologi av Gunder Andersson o Lena S Karlsson. Kommer ni ihåg titlar som: Sekonderna lämnar ringen, Från Gröna Vallen till Wembley, I vita spår .... ? Jag kan tänka mig det. Idrottsböcker med berättelser från våra hjältar har funnits sedan 20-talet. Här har redaktörerna gjort en genomgång från Henrik Morén och "Sleven" Säfwenberg fram till Pernilla Wiberg via Gunder Hägg och Gunnar Nordahl. De har valt olika typer av berättelser. Här skildras livet på arenan men även det gryende intresset i barnaåren och en del av privatlivets godbitar och avigsidor. Det som gör boken extra intressant, förutom den romantiska återkopplingen, är att se hur språket och ordbehandlingen utvecklats under ett drygt halvsekel.
Imre Kertész: Mannen utan öde. År 2002:s nobelpristagare slog igenom med denna roman, om en gossen i nedre tonåren och hans upplevelser i de tyska lägren från 1944 och till slutet. Författaren skildrar gossens upplevelser på ett mycket nyktert och odramatiskt vis. Just detta ger oss alla tid och möjlighet att sätta oss in i den situation som miljontals människor hamnade i, inte alltid med samma slut som här. Boken finns nu att köpa på rean och ni som ännu inte hunnit läsa den rekommenderas att införskaffa den.

Torbjörn Flygt: Underdog. Malmö, slutet på 70-talet. Johan bor med morsan och syrran i ett miljonprogramsområde. Skola, fritid, pubertet. Denna bok som belönades med Augustpriset tidigare i år skildrar väldigt väl Johans uppväxt under tonåren och relationen med världen runt ikring. Skildringen är uppbyggd så att de flesta som läser romanen kommer att känna igen sig själva och sin omgivning med obehag men även med glädje.

Erlend Loe: Blåst.  Efter att tidigare ha läst NAIV SUPER var det med viss spänning jag kastade jag mig över Blåst. Denna gång blir huvudpersonen ihop med en tjej, som börjar dyka upp allt oftare och till slut flyttar hem till honom, och så plötsligt är dom ihop. Språket känns igen, det barnsliga berättandet där ingen småsak är för liten att omnämnas. Skildringen av deras förvirrade relation gör att man ibland skrattar högt och gott. Men sammantaget känns lite för mycket igen från den tidigare boken, vilket gör att man tröttnar efter ett tag. Loe håller inte i längden, men var och en som är något så när intresserad av modern litteratur bör absolut läsa en bok av Erlend Loe.

Cervantes: Don Quijote. Denna bok har ju vid ett antal tillfällen toppat listan över världens bästa böcker. Bokens första del kom ut 1605, så den är ju verkligen väl bibehållen. Boken skrevs som en motvikt mot de riddarromaner som kom ut vid den tiden, av dessa har jag tyvärr inte läst några alls. Går det att få tag på några?  Även om vi inte läst boken, så vet väl de flesta att don Quijote drar ut i strid med sin vapendragare Sancho Panza för att slåss mot väderkvarnar. Tyvärr det blev inte många kvarnar att slåss mot, han åkte på pumpen direkt i mötet med den första och det var bara att dra iväg. Men det är inte bara mot kvarnar han slåss, han slåss mot allt och alla i tron att han bekämpar det onda. Han och Sancho Panza hinner med att misshandlas och utsättas för allmänt åtlöje under bokens 438 sidor i förkortad version. Beklagligtvis är den upplaga jag fått tag i en tolkning av Edvard Lidforss, som är mer än hundra år gammal, men en ny komplett översättning - av Jens Nordenhök, se länk - har kommit ut, och den ska jag se till att få tag på snarast.

Sjöwall Wahlöö: Det slutna rummet.  En av de senare böckerna i deras romanserie om  brott. Denna var den första av de böckerna som jag läste, någon gång på 70-talet. Redan då fascinerades jag av deras miljöskildringar och dråpliga personbeskrivningar. När böckerna gavs ut fick de viss kritik för att de var alltför samhällskritiska, något som jag märker betydligt mer idag än vad jag gjorde tidigare. En samhällskritik , som ibland gränsar till gnällighet. Men vill ni ha en rolig stund tillsammans med Gunvald Larsson och Einar Rönn samt en mer och mer uttråkad Martin Beck, så bör ni absolut leta reda på boken.

Ed McBain: Sista dansen. Den gamle favoriten har kommit ut med sin 50:e roman om Steve Carella och de andra polarna i 87:e distriktet. På baksidan står att han är bättre än någonsin i denna roman. Nja.
Kanske hade denna bok varit mer läsvärd om den lästs tidigare nu känns den bara som en i raden. Jag tror jag läst 30-40 av böckerna och blev väldigt förtjust i de första, men man märker ganska snart att böckerna blir rätt likartade. Det som kan sägas utmärka den här boken jämfört med de andra är att vädret inte beskrivs på första sidan.

Håkan Nesser: Och Kumla ligger inte långt från Picadilly Circus. Här har Van Veeteren och Mardam tagit paus. Nesser är åter i sin ungdoms Kumla i slutet av 60-talet. En ung mans väg in i vuxenvärlden ger en angenäm läsning. Det hela blandas med ett sommarmord, det värsta sedan Fjugestamordet, som naturligtvis blir det obligatoriska samtalsämnet i den lilla staden. Ni som tyckte om "Kim Nowak ... ", kommer att känna igen er och trivas med det ni läser andra kanske tycker att ni läser samma bok en gång till. 

Eric Sandström: Minns ni honom. Radioprogrammen Kvar i sängen och Sveriges Cykelradio. Han skrev boken "Att cykla är nödvändigt" år 1974. Hittade boken av en ren tillfällighet på en mässa. Eric skriver tänkvärt om cykeln som transportmedel, motionsredskap, hälsofrämjare, icke-miljöförstörare osv. Hans tankar är lättlästa och tänkvärda inte minst för alla oss som hellre tar bilen än cykeln för att ta sig någonstans. Lyd Erics råd: En km går man, upp till milen cyklar man, flera mil dags för bil. Boken finns att köpa hos Cykelfrämjandet.

Arto Paasilina: Harens år. Journalisten Vatanen bryter upp från vardagslivets tristess och ger sig ut på en roadtrip med en skadad harpalt. Deras upplevelser skildras på ett dråpligt sätt och läsningen kommer att kryddas med såväl gapskratt som förnöjsamma fniss. De som har glatt sig åt Mikael Niemis "Populärmusik ..." kommer inte att bli besvikna att läsa denna berättelse som är skriven i samma anda, dock redan 1975. 

NAIV. SUPER. av Erlend Loe. En ung man fördriver tiden med att försöka hitta meningen med livet. Under tiden fördrivs dagarna med bollande och faxande i broderns lägenhet. Han hinner även bli kär i en flicka och komma på en affärsidé. Först när han hälsar på sin bror i New York ändras hans beteende mot det "normala". En bok som jag tror många kommer att känna igen sig i. Några av er kanske fascinerades av den, redan när den gick som radioföljetong i somras. 

Björn Hellberg: Då dagboken dog. En pusseldeckare som skildrar livet i småstaden, polisarbetet och livet bakom till synes prydliga fasader. Hellberg är framför allt bra på miljöskildringar, påminner om HK Rönnblom men även om Trenter. Hans personbeskrivningar är något schablonartade och polisarbetet beskrivs inte alls som hos Mankell eller McBain, men boken är väldigt lättläst och att gissa mördaren är omöjligt, såvida man inte går på de gamla klassiska receptet att den minst anade är mördaren.

Dostojevskij: Brott och straff. Drogmissbruk, trångboddhet, fattigdom, främlingshat, miljöförstöring, rökningens faror, byråkrati och alltsammans kryddat med  ett grymt rånmord. Nej det är varken dagens Sverige eller USA, utan Ryssland för 150 år sedan. Ibland spännande och rolig, men tyvärr oftast bara pratig i dialog och tankegångar där vi följer Raskolnikov och hans polare, Polare som han stöter på var än i Petersburg han går. Var stan verkligen så liten?
Kom igen, bättre kan du Fjodor.

Ivan Turgenjev: Herrgårdsnoveller. Tre lättlästa noveller som skildrar liv och leverne i Ryssland under 1800-talet. Novellen Mumu är särskilt fängslande.

20 filosofer, av Gunnar Fredriksson; allmänbildande om våra största filosofer.

Håkan Nesser: Svalan, katten, rosen, döden. Över 500 sidor spänning där Nesser tar oss med till de mest skiftande miljöer, på jakt efter en gäckande mördare. En mördare som inte skyr några medel för att kunna prestera sina hemska brott. Numera fd kommissarie Van Veeteren, med sin allmänbildning behövs för att kunna gripa den grymme mördaren. Jag har försökt mig på någon Nesser i Maardamsviten tidigare men somnat, den här är klart läsbar, men den går ju inte upp mot "Kim Nowak badar inte ..." förstås.

Gömda, av Liza Marklund; En sann historia som beskriver hur helvetet kan dyka upp i en persons liv. Hur tryggt är vårt samhälle? Ska man behöva byta hemligt telefonnummer tolv gånger på ett år? Varför tar kvinnor tillbaks sina anmälningar? Hur samarbetar kriminalvården och övriga myndigheter? Ska man behöva flytta utomlands och genomgå plastikoperationer för att komma undan sina förföljare? En bok som man inte släpper trots allt helvete som beskrivs.  

Högläsaren, av Bernhard Schlink: En pojke i nedre tonåren träffar en äldre kvinna för regelbundna högläsningsstunder. Klart läsvärd med ett överraskande slut. Boken som utspelar sig i modern tid ger ett perspektiv på den tyska skulden. I och med att bokens kapitel är korta är boken lämpad för högläsning.

Vilgot Sjöman: äntligen rebell Mitt personregister Urval 01. Vilgot den ständigt missförstådde som med sin entusiasm ständigt hoppar på nya utmaningar. De som inte ser hans lysande konstnärskap porträtteras enligt en med bitterhet smaksatt mall. Boken kan vara intressant för de som intresserar sig för Vilgots konstnärsbana, för övrigt blir det en katalogaria över många av dagens och gårdagens kulturpersonligheter.

John Grisham: Testamentet. En spänningsbok med intriger som kritiserar det amerikanska samhället. Är det verkligen så illa ställt. Alla som tjänar pengar i högt aktade yrken är såväl missbrukare som mutkolvar.
Från USA går färden också in i Amazonas djungler där en helt annan värld skildras. Själva handlingen berör den tuffe och inte allt för ädle multimiljonären, som efterlämnar sin stora förmögenhet till en högst oväntad arvtagare, samt hur de "rättmätiga" arvtagarna, hans depraverade barn tillsammans med ett gäng jurister gör allt för att sno åt sig så mycket som möjligt. Berättelsen har en fängslande inledning och sen är det rätt svårt att slita sig. Men innan nästa Grisham tar jag nog några månaders paus.

Vargmannen: Freuds mest berömda fall. Boken är unik, man får både läsa Vargmannens berättelse samt kommentarer av såväl Freud som andra experter. Den intressantaste delen är för min del Vargmannens egen berättelse som speglar en del av jordägarnas liv i det forna Ryssland. Jämför gärna med Turgenjevs Herrgårdsnoveller.

Fredrik Lindström: Världens dåligaste språk. Alla kanske inte känner till att Fredrik även är vetenskapsman. I denna bok betonar han skillnaden mellan skriftspråk och talspråk. Vi får även en historik över hur vårt språk utvecklats. Som de flesta språkmänniskor är även han försiktig med att uttala vad som är rätt och vad som är fel. Boken är både bildande och lättläst. Jag rekommenderar den varmt till alla felfinnare och även övriga som är intresserade av vårt språk.

Retur